To be continued.
Fortsättningen av Feministiska Nedslag följer varje dag. Inte alltid här på bloggen, kanske inte alls så att någon alltid hör eller förstår att kampen är med oss. Men feminismen är nära, varje stund.
Jag tar aldrig av mig mina genusglasögon & jag uppskattar att varje dag ta ett steg ifrån mig själv & betrakta min egen framfart; få grepp om vad feminismen är för mig i det vardagliga livet, i alla små men högst betydelsefulla stunder.
Vad är jag för en förebild till min systerdotter på 1 år & 10 månader? Vem är det hon betraktar & vad kommer hon med stor sannolikhet att ta efter? Vilka avtryck vill jag göra?
Enligt genusforskaren och filosofen Judith Butler så finns det inga sk. "naturliga" ursprung till vad som är ett biologiskt kön, inga original att försöka efterlikna eller hänvisa till, inga sanningar. Allt skapas socialt och konstrueras och omkonstrueras i oändlighet. På samma sätt som vi skapar normer som ständigt formas på nytt, igen & igen, görs om & återskapas. Enligt Butler är detta med görandet av kön en ständig teater där vi skapar kopior av kopior.
I detta görande ser jag en stor frihet, en stor förändringspotential & kraft. Allt blir möjligt, allt är möjligt. Jag kan välja att vara en aktör som konstruerar mig själv med stor medvetenhet & därmed ligger också ett stort ansvar att fundera kring vad jag vill framställa & representera.
Jag är inte alltid stolt över vad jag framställer, inte alltid nöjd med resultatet. Men, jag ångrar inga framställningar som inte blir som jag tänker mig. Iställer ser jag varför de behövdes just som de blev. Och nästa gång kan jag välja att göra annorlunda.
Jag älskar när min systerdotter tar sats, mitt i en oväntat stund & börjar dansa likt en uggla. Då hon bara gör det som är rätt, organiskt & utan krångel. Hon är min lärare här. En guide i hur viktigt det är att en vågar vara sig själv fullt ut. Vilken klyscha men så sant ändå; vi behöver arbeta med oss själva, alltid varje stund. Det är bara genom att lyssna inåt som vi kan förstå vår egen kamp och riktning. På mitt ena ben finns en påminnelse som säger mig att varje steg leder vidare i feminismens namn.
/ Linda Moestam
