feministisktnedslag.blogg.se

Nu då?

Publicerad 2014-03-07 15:12:24 i Allmänt,

Igår hade jag förmånen att gå på Alexander Alvina Chamberlands föreläsning ”Mer än jämställdhet” och har alldeles nyss läst hens blogginlägg. Jag sitter nu och väntar på att Ulrika Dahl ska börja sin föreläsning med rubriken ”Skamgrepp: Femme-inistiska interventioner”.

Mina tankar kretsar nu kring frågan om det här feministiska nedslaget kommer att ha någon större inverkan eller effekt på i första hand Luleå och förlängningen Norrbotten.

Som ”vanligt” finns en ambivalens inom mig. Å ena sidan har jag en pessimistisk sida som vill hävda att det inte kommer att spela någon roll, att den strukturella ordningen trots detta fantastiska nedslag och initiativ, efter veckans slut återgår till Status Quo. Å andra sidan vaknar även det hoppfulla barnet inom mig; det hoppfulla barnet som är nyfiket och optimistiskt, det hoppfulla barnet som säger att förmodligen – t.o.m. troligen – kommer vårt feministiska nedslag att ha betydelse och att det som ringar på vattnet efter ett nedslag sprider sig på den stora sjö som vi kallar Norrbotten.

När Chamberland till synes oberört och distanserat igår pratade om de övergrepp (fysiska, psykiska och sexuella) som hen blivit utsatt för under sitt liv, blir jag ödmjuk och slak. Och skamsen. Inte för att jag är ”man” eller för att jag skulle känna en kollektiv skuld orsakad av min könstillhörighet, utan för att jag i någon mening ännu inte fullt ut gjort upp med min ”inre machokille”. Jag undrade en stund om jag skulle behöva skapa ett mer feminint yttre uttryck för att väga upp den inre konflikten. Kanske, jag vet inte.

Dahl nämnde alldeles nyss ”femininitet som teknologi” och min Foucaultinspirerade associationsapparat börjar genast dra på högre växlar. Utöver kopplingen mellan de teknologier och teknologiska apparater som kvinnor nyttjar och har till sitt förfogande (som även bidrar till att skapa en viss sorts femininitet), försöker jag finna de humanteknologiska mekanismer (historiska, psykologiska, sociala, sexuella, pedagogiska, konst- och kulturbaserade, religiösa och juridiska) som skapar könet (både det maskulina och feminina) idag.

Av någon anledning kommer jag än en gång fram till att jag har ett eget ansvar att uttrycka, visa, känna, provocera och i(fråga)sätta mig fram här i världen. Liksom alla andra i vårt stora län. Slutordet blir nog i detta blogginlägg att åtminstone alla som varit på något av arrangemangen under detta feministiska nedslag har blivit inspirerade och motiverade att understödja och/eller driva det feministiska utmanandet av den normativa diskursen.

Peter Grusmark

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela