Omvända skildringar.
Det ÄR inte lätt att skildra hur absurda de patriarkala mönstren i vårt samhälle är genom omvänt-skildringar, men denna franska film lyckas nästintill helt. Spana in den!
Ett annat tips är att läsa Egalias döttrar med samma slags omvända skildring. För er som missat denna fantastiska bok med utgivningsår 1977 så läs den! Sagt om boken:
"Egalias döttrar” har inte blivit odödlig för sina kvaliteter som roman, utan för sitt tankestoff. I Egalia är männen det andra, ”otäcka”, könet som bär pehå, blir förförda av handlingskraftiga kvinnor och utför det obetalda hushållsarbetet. Boken är en parodi över patriarkatet där människor blir ”kvinniskor”, sonen i familjen vill bli ”manlig sjökvinna” och man som obestämt subjektspronomen blir ”dam”. Kvinnorna har korta, hårda namn som ”Gro” och ”Ba” medan männen såsom i en skrattspegel blommar ut i de dekorativa ”Petronius” och ”Baldrian”. Liksom alla förtyckta grupper får männen slutligen nog av att reduceras till en hånad och begränsad kategori och bildar en maskulinistisk motrörelse i den så kallade Mansligan. Det är på samma gång ett intressant politiskt experiment och en outhärdligt tråkig bok." (Recension ur DN)
Det är lätt att skriva under på ovannämnda beskrivning, förutom på det sistnämna; att boken skulle vara tråkig. En skulle hellre kunna översätta "tråkig" med "sorglig men förbannat verklig". För Egalias döttrar går igen i vår samtid, i dagens 2014 återspeglas samma slags mönster av förtryck baserat på den manligt rådande normen. Hur modernt känns det? Hur moderna är vi - egentligen?
/ Linda Moestam och Malin Lindberg
